Jag brukar inte lägga ut sånna där status "kedje brevs" grejjor på FB MEN detta är något som jag tycker är viktigt och som borde uppmärksammas mer än vad det gör, så detta la jag upp på min status.
Flickan du kallade fet, hon svälter sig och har förlorat över 15 kg. Pojken du sa var dum, han har inlärningssvårigheter, han studerar 4 timmar varje natt. Flickan du sa var ful, hon tillbringar timmar att sätta på smink i hopp om att folk kommer att tycka hon är fin. Pojken du föll krokben för, han blir misshandlad hemma. Folk är inte alltid som du tror. Sätt detta som din status om du är mot mobbning
Nu behöver man ju inte ha det dåligt hemma bara för att man blir mobbad men just det att man ska inte dömma hunden efter håren är något som kanske borde tänkas på oftare.
När jag var liten var jag mer annorlunda än de flesta i min ålder och kanske är jag det idag med!? Men när jag var liten så var det inte alltid så lätt att hantera de människor och såkallade kompisar som gjorde en illa, och ja jag var mobbad när jag var lite. Något jag inte önskar någon.
Det sägs att det som inte dödar de härdar och gör dig starkare, och visst på sätt och vis vart jag starkare som person efter de år i låg och mellanstadiet som var allt annat än en dans på rosor, dock hade jag gärna varit utan tårarna och de djupa sår i förtroendet för människor, och nog hade jag allt sluppit jobba på att lita på folk så många år som jag gjort.
Nu när såren är mer eller mindre läkta kan jag se tillbaka på dessa år och nu i äldre dar vet jag att de inte alls är så dumt att vara lite annorlunda Men som barn så är de inte alls roligt att gå runt med vetskapen varje dag och kväll att det är ännu en skol dag i morgon som måste tacklas på bästa vis för att klaras av tills det en dag förhoppningsvis slutar och man blir accepterad för den man är.
För alla dessa barn som idag går till skolan med en klump i magen eller går hem med gråten i halsen för alla dessa barn vill jag att vi stannar upp och tänker igenom hur vi lär våra barn/kommande barn hur vi behandlar varandra.¨
Att de är ok att inte vara som alla andra och att de är ok att se olika ut och att alla är lika mycket värda.
Sen - Hur skulle du känna om ditt barn kom hem varje dag, slagen av klass kompisar eller psykiskt misshandlad bara för att han/hon tycker om att vara sig själv och inte bryr sig om alla andra. Vad skulle du gjort? hur skulle du känna?
Och hur skulle du känna Om det kom fram att ditt barn är en mobbare?
Allt är inte alltid som de ser ut att vara!
Jag vet ju hur det känns att ha ett barn som kommer hem och har blivit mobbad, gruvar sig för nästa skoldag mm. Det är fruktansvärt då ens barn utsätts för något sånt och som förälder blir man så maktlös eftersom man inte kan vara med i skolan och se till att ens barn inte blir mobbad. Sen att det finns lärare och annan skolpersonal som inte heller kan hjälpa ens barn är för jä-ligt rent ut sagt för det är ju till dem jag skickar mitt barn och det är de som ska se till att mitt barn mår bra i skolan.
SvaraRaderaKraaaam!