Det är för de små detaljerna...

Det är för de små detaljerna en person har som man älskar dem, alltså de små egenheter som gör personen till den han/hon är.
Man älskar ju inte bara någon sådär, först läre man ju fatta tycke för personen på något vis tex som vän, käresta eller något sådant. Sen upptäcker man de små egenheter varje person har och tycker man då om dem så börjar man nog oftast älska personen just för de som egenheter han/hon har. Sen kan man ju älska någon på olika sätt. Man älskar sin käresta på ett vis och till exempel sitt syskon eller sin vän på ett annat vis.
Vad tycker ni? tycker ni jag har helt fel i den tanken?
Man älskar ju någon för den personlighet han/hon har.

Idag har de förövrigt varit en rätt skit dag på jobbet... igår älskade jag mitt jobb och tycket att åh va roligt detta är! Men så idag när jag fick avslag på min ledighets ansökan och sen dessutom fick en riktigt stressig och krånglig kväll på de så kändes de inte lika roligt, jäkla tur bilen starta utan morotvärmare på jobbet när de är - 22 grader ute.
Visst oftast så tycker jag ju att mitt jobb är bland de bästa som finns och jag är jätte tacksam att jag har de jobbet men kvällar som denna är mindre uppskattade. Men mitt uppe i allt krångel så slog mig tanken att va härliga de är de jag jobbar med.. och nu va de andra personer från andra avdelningar jag kom att tänka på då jag pga endel omständigheter inte satt på min egen plats utan inne hos data killen.. nu va de ju inte vara han som va rolig utan några andra oxå.
Han data killen va riktigt rolig att dela rum med för övrigt, liknande humor som jag och så får jag mun huggas lite hehe... de tycker jag är roligt. Man ska ha roligt när man jobbar. Och dessutom är de "lättare" att jobba med killar än tjejer just för att de är inga krusiduller utan antingen så är de på ena viset eller på de andra inget snurr och babbel däremellan.
Men visst gillar jag mina babbel hönor inne i höns huset oxå :)